En slapp dag

Miguel, född i Cali och som bott på Chiquitines, ska snart resa hem till Australien.

Lek på Halifax med Julieth och Paula.

Dagen började solig och ganska varm. Jag pratade med en nyanländ mamma, hon tyckte det var varmt medan jag tyckte det var kallt. Så kan det vara beroende på var man varit innan. Kevin och Felipe lekte med sina nyfunna vänner Julieth och Paula. De hade hur roligt som helst lekandes polis och tjuv, mamma pappa barn skulle de leka men det övergick till djur, pirater, turtles och allt möjligt. Många diskussioner om hur leken egentligen skulle gå till, superbra vänner allihop. Elias var inte delaktig ett dugg, han stod eller satt vid grinden ut mot vägen och tittade på alla som gick eller körde förbi. Det är trafik hela tiden så han stod där länge. Annars går han mest runt med en liten sulky. Vid lunch började det regna och åska, men det inget ihållande som tur var. Vi stannade på hotellet tills eftermiddagen eftersom barnen hade roligt och vi vuxna satt och pratade. Trots att vi inte känner varandra så länge under en adoptionsprocess så kommer man nära varandra, vi delar ju något fantastiskt och obeskrivbart - vårt sätt att få barn på. Idag reser den norska familjen hem, vi hoppas att vi träffas ute på öarna någon gång igen, de har fler bekanta där. Kul!

Det här tycker Elias om.

Ska jag, eller ska jag inte, vara med?

Vi tog en runda till Maku igen, vi skulle köpa tre colombianska bordsflaggor. Kevin och Felipe fick också var sin pilbåge med pilar och ett spjut, kostnad 30 kr/st, så vi får se hur pass länge de håller.

Imorgon fick vi ändrade planer då byråkrati kom ivägen för en familj. Vi funderar på att åka till Botaniska trädgården eller till park Simon Boulevard istället, ska kolla upp lite om vilken som kan passa bäst. Någon colombiafamilj som kan tipsa kanske? Hoppas på fint väder, kanske kan man äta lunch där också. På lördag kommer Enrique med vår vagn så vi får se hur vi ska lösa det med hämtning av den. Vi tänkte besöka nöjesparken utanför Bogota då istället.

Här är bilder på det rum vi fick bo i sista natten i Cali. Imponerande att de bar ner kylskåpet dit för en natt. Tre branta och svängda trappor ner. Och vi använde det inte ens... Vi är så grymt imponerade av Holmedo, en av de anställda på Stein som bär och bär och bär, putsar och fejar konstant.

Vårt boende sista natten på Stein.

Holmedo, stark som få!

                                     Kramar från oss

Svenska ambassaden

Idag var vi uppe tidigt, ja jämfört med våra veckor i Cali i alla fall. Innan kl 8 var vi där och längtade efter Steins frukostar. Här finns rostat bröd, lite frukt, juice, yoghurt samt ägg i någon form. Absolut inte med skinka och ost. Hm, har vi blivit bortskämda?! Tror det.Vi blev hämtade av William och körda till ICBF för att hämta haag-dokumentet. Allt såg fint och rättstavat ut så det vara bara att vänta på att originalet skulle skrivas ut. Vi fick också fylla i ett forumulär om hur vi tyckte att adoptionen gått till i både Sverige och Colombia, kostnader mm. Därifrån åkte vi vidare till svenska ambassaden, som var precis så tråkiga som de varit tidigare. Besöken där kan ta timmar men det gick ovanligt smidigt sa William. Adoptivfamiljer går före och det är vi glada för. Det var långt nog ändå för de två yngsta i familjen. Passet är klart om 3-5 arbetsdagar. Vi ska ringa och kolla varje dag om det är klart. Har mailat resebyrån för att se hur tillgängligheten på platser är i början av nästa vecka. Norska pass kan man minsann få morgonen efter...

Resterande dag har vi tillbringat på hotellet, pratandes med andra familjer medan barnen har lekt med kompisar de kan prata med. Det har varit uppskattat och full rulle. El clásico har avverkats på tv också. Gick perfekt mitt på dagen. På seneftermiddagen blev det kalas med kakor, kex och glass då en familj firade sentencian för deras lille David. Nu i kväll firar de vuxna för sig, jag sitter på rummet och hoppas att Elias ska somna snart. Han gör allt för att inte somna. Ett australiensiskt par som vi lärde känna i Cali kom hit idag, trevligt och överraskande.

Morgondagen har vi inte lagt upp några planer för ännu. Jag skulle gärna vilja besöka antingen botaniska trädgården eller simon bolivar parken. Hoppas på fint väder. Idag har det varit soligt och skönt, lite kyligt i skuggan bara. Här har regnat något så kopiöst den senaste tiden. I norra Bogota är det stora problem, liksom i landet. 60% av colombia är översvämmat. Att vi i nte kom med planen i måndags berodde på att alla fick flyga istället för att åka buss, det går inte att köra på alla vägar.

Otroligt dålig internetuppkoppling här som bara bryts så det blir inga bilder idag.

Bogotá med blandade känslor

Först bilder från igår, vår extra dag i Cali. Vi var vid poolen och senare tog vi en promenad till köpcentret en bit bort för att köpa mer antikli-salva samt fika. Jag lämnade fram lappen med salvans namn och drogerian ville erbjuda solskyddsfaktor 50 istället. Hur tänkte de där? Senare ville de erbjuda något annat, det visade sig sen att de inte hade den salvan jag frågade efter.

Calis coolaste fyraåringar. En bor i Sverige, en ska till Norge och en ska till Holland.

Världens bästa barn!!

 

Avskedssamling på Stein.

 

Hej då Stein!

Tur att Enriques bil har flak så vi får plats med all vår packning.

Igår fick vi byta hotellrum då vårt rum blivit uppbokat. Det är tio adoptivfamiljer där nu samt en del andra gäster. Hotellet är fullt och Enrique hade inte haft så många familjer där samtidigt på flera år. Elias var väldigt orolig under gårdagen då vi packade och flyttade. Han skrek och mådde inte alls bra av det som hände. Han somnade inte förrän vid halv elva på kvällen och vaknade tidigt. Dagen idag har han varit likadan. Han gillade inte särskilt mycket att flyga; George hade fullt upp med att serva med kex, festis och leksaker för att hålla honom nöjd. Inte blev det bättre av att ACn inte fungerade på flyget, det var VARMT!!! Fyyy! Det var en befrielse att komma ut ur planet. Vi blev hämtade av en chaffis med stor bil där vi, bagaget och några till hade fått plats. Gott det. Här är kallt jämfört med Cali, jag behöver linne, blus, kofta, kjol och leggings för att inte frysa.

På väg till flygplatsen.

Det blev ett känslosamt hej då i Cali tycker jag. Enrique körde oss till flygplatsen efter att vi sagt hej då till alla familjer där. Det kändes väldigt roligt att Enrique tog sig tid att köra oss istället för att skicka oss med en taxi. Vi gillar honom skarpt och vi har förstått att det är ömsesidigt. Han blir personlig när man kan sitta och prata enstört och det uppskattar vi. Vi körde på kringelikrokvägar för att slippa trafiken, blev lite orolig att Elias skulle bli åksjuk men det gick bra. Väl på flygplatsen tog resebyråns representant emot oss och hjälpte till att checka in. Vi hade packat ner alla papper och blev lite stressade då de ville ha ett dokument, men det räckte med passet som vi hade tillhands. Vi var lite tidiga så Enrique bad oss sitta ner och vänta lite så skulle han snart komma tillbaka. Det gjorde han med fem glassar. Så roligt, jag höll på att bryta ihop av skratt. Han sken som en sol och ville bjuda på en sista glass då det är så kallt i Bogota så där kan man inte äta glass. (?) Jag berättade för honom för någon vecka sedan eller så att jag älskar glass, vi har ätit glass till dessert väldigt många gånger sedan dess. Sen var det dags att gå till "scanningen" och tid för att säga hej då. Enrique var faktiskt lite rörd, jag med. Usch så jobbigt att lämna Cali!! Cali har så stor plats i våra hjärtan, Pension Stein och Enrique likaså. Jag hoppas att vi kommer tillbaka om inte alltför många år. När vi stod och tittade på planet vi skulle åka med så lastar de ur en barnvagn  och kommer på att - vår står kvar på Stein!!! Så klantigt! Som tur var så ska Enrique till Bogota på lördag, han ska ta med den då. Han ringde lite senare för att kolla och då tyckte han att det var så tomt och dystert i "vårt" hörne i matsalen. Så klart, vi är ju inte där. ;-)



Hej då Enrique! Vi kommer att sakna dig!

På Halifax var det väldigt lugnt och skönt men tomt. Endast en familj var där och åt lunch. Det bor dock två familjer till här och så kom det två svenska familjer under eftermiddagen/kvällen. Så roligt att få träffa Hanna G. med familj som jag bara mailat med tidigare! Vi träffade också Elber, en taxicahufför som hjälper svenska familjer. Han kände igen Kevin. Vi anlitade honom som guide och chaufför då vi var till Zipaquira och en nöjespark förra gången. Vi träffade också några öbor ;-) som dock bor på annat ställe nu. Kul kul att höra hur de haft det. Blir nog en utflykt med dem till "dinosaurierna" som Felipe säger efter att ha sett bilder, en djur- och nöjespark utanför Bogota.

Imorgon väntar en tur kl 9.00 till ICBF för att hämta Haag-dokumentet och sen vidare till svenska "hjälpsamma" ambassaden. Passett kan ta mellan två-fem arbetsdagar att fixa. Hoppas träffa på rätt person.

Kramar från oss i Bogota

Trodde vi ja!

Vi fick en extra dag här i Calí, plus en god frukost imorgon. Det fanns nämligen inte plats på något av de 28 plan som gick till Bogotá idag. Så imorgon förmiddag reser vi istället. Det var dessutom halva priset mot idag. Nu packar vi det sista och byter rum. Lotte, nu ska vi få se vilket rum ni bodde i, dit ska vi! Hotellet är proppfullt så vi behövde byta rum då våra är bokade redan. Vaktisen här är otroligt effektiv, snart hade han skruvat isär spjälsängen och burit ner den och en vanlig säng.

Snart blir det poolen.

Lämnar Cali...

i eftermiddag. Jag kommer inte att uppdatera bloggen i kväll, men jag hoppas kunna göra det senare. Det gick inte att koppla upp min dator sist, jag hoppas kunna det nu.  Under dagen idag ska vi packa klart det sista, vi gjorde det mesta igår kväll. Barnen vill säkert bada i det härliga vädret, solen skiner idag också. Vi ska skriva i gästboken, lämna lite presenter till personalen och säga hej då till alla.

HIPP HIPP HURRA FÖR ELLIOT
SOM FYLLER ETT ÅR IDAG!
KRAMAR FRÅN OSS

På återhörande och förhoppningsvis återseende om jag får lagt upp bilder!

Kram kram

Siga la vacca

En underbart solig och varm dag har avnjutits i Calí idag. Vi är såå nöjda med vår sista dag här, fast jag vill inte tänka på att vi ska resa här ifrån för det känns så sorgligt. Vi har vårt andra hem här, precis så känns det. Undrar just när vi kan komma tillbaka? Det blir en återresa med barnen kanske, OM de låter oss resa med. Åter till dagen. Enrique tar ju med alla adoptivfamiljer på utflykt till något ställe som passar. Nu åkte vi tillbaka till ett superbra ställe som heter Siga la Vacca där vi var för två söndagar sedan. Där finns hoppborg, studsmatta, gungor, rutschkana och en pool. Vi hittade denna gång en inhängnad fotbollsplan, papegojor som sa: Hola! samt ett lusthus med hängmattor. Lekplatsen men främst poolen var det som lockade oss. Vi konstaterade att vi har tre vattendjur i familjen. Elias tar sig ut på det djupa utan vidare spisning nu, inte får vi hålla honom heller. Tyvärr har vi inte kunnat förklara särskilt bra på spanska (eller med kroppsspråk för den delen) att man ska stänga munnen så det återstår väl att se hur han blir i magen. Vattnet var inte särskilt fräscht... Kevin spelade boll i poolen med Simon från Frankrike nästan hela tiden, eller på studsmatten eller på fotbollsplan. Han är nöjd att det kommit en bollintresserad kille hit. Tyvärr åker ju vi imorgon. (Bu huuuu!) Felipe simmade vidare och klarade det galant. Så roligt att se. Han simmar med ansiktet ner i vattnet och tittar upp ibland då han behöver luft. Han är som en fisk!

Fotboll i gassande sol.

Vi fick empanadas med stark sås till och senare en colombiansk specialité: Sancocho de Gallina. Du milde vad mat det var!! En grönsakssoppa med majs, matbanan och något annat i samt en tallrik med ris, sallad och nära på en halv kyckling. Barnen fick kycklingspett med pommes. De snålade inte på kycklingen direkt. Senare kom kaffe, grekiskt sådant (!). Lite förvånande att få grekiskt kaffe i Colombia. Svagt och inte gott. De tyckte vi skulle ha socker i men jag har svårt att tro att det skulle smaka bra då heller. Vi tog en god kopp kaffe när vi kom tillbaka till Stein vid halv sex.

Sancocho de Gallina

Lunchdags!



Felipe rider på en av alla minikossor som fanns här och var.

Bananträd växte längs med häcken runt om restaurangen.

Till middag serverades pizza. Det var gott trots att jag inte var hungrig efter lunchen vi ätit. Glass till efterrätt, vi vuxna fick även fruktsallad till. Nu ska vi börja packa så smått. Vi har sex resväskor att stuva ner allt i. Det kräver lite planering så vi slipper öppna alla resväskor i Bogotá. Ååååh, jag vill stanna här lite till!!! Jag är inte klar med Colombia och Cali ännu. Det blir tungt att ta farväl av alla goa människor som jobbar här. Men förhoppningsvis kommer vi tillbaka en dag, så då kan vi säga Hasta luego när vi reser!

Påskafton

När vi satt och åt frukost så måste det ha varit någon i vår lägenhet. När vi kom dit så såg allt ut som vanligt, men ändå inte. Barnen hittade var sitt gömt påskägg. Tänk att påskharen hittade ända hit! Två gånger till och med, för efter lunchen fick barnen ett påskägg till av mormor. Elias proppade i sig sitt godis, medan de andra har lite kvar.

Glada godiskillar.

Dagen tillbringades vid poolen *surprice* i strålande solsken fram till halv fyra då Enriques fru, nummer tre sen vi först träffade honom, skjutsade oss till Loma de la Cruz ännu en gång. Denna gång fick vi sällskap av Kaia och hennes mamma Ingvild Eikeland från Norge. Mycket trevligt! Vi köpte ett spel och några armband som passar de smalaste handlederna i vår familj. Glass köpte vi också för att barnen skulle orka promenera hem. Det gjorde de hur bra som helst. När vi skulle börja gå så såg vi den svarta himlen och hur regnet vräkte ner längre bort. Åskan hördes och det var på väg åt vårt håll. Vi fick sätta lite fart för att inte bli totalt dränkta av regnet. Uppför den lååånga branta backen igen, vi tänkte som du tipsade om Nina och det gick faktiskt lättare. Dock var min fot inte lika villig som resten av mig så George fick ta över sista biten. Trafiken var rätt galen och vi fick korsa vägarna springandes och hann in på hotellet tio minuter innan regnet vräkte ner. Det kändes väldigt bra.

Loma de la Cruz.

Här samlas kärleksparen.

Stein ligger bakom höghuset ungefär.

La familia.

Oväder i bakgrunden, som kommer åt vårt håll... 

Skynda, skynda innan ovädret kommer!!

Uppe!!

Dagens stora nyhet är att Felipe lärt sig simma utan puffar! Så roligt! Han är väldigt stolt. Han vågar hoppa och dyka i och simma till stegen eller andra sidan, på det djupa vattnet tom. Fem-sex meter är det han simmar, längre är inte poolen. Söte lille unge!! Vi är så glada över att du vågar och kan! Här kommer lite bilder på det.

Stolt Felipe och pappa. Såklart!!

Vi fick melon, hamburgare och pommes samt glass (egentligen var det en mindre god päronpuré eller något men vår trevlige värd kom och undrade lite försynt om vi inte ville ha glass istället). Vi firade Felipes simning med middagen och den tredje glassen för dagen. Det är ju påskafton, eller hur!? Här har vi dock inte sett till några barn som påskat. Vi har dock pratat en hel del om vad klockan kan tänkas vara hemma och om påskefyren med bla Kevins granar har brunnit ner. Tack Erika för bilderna! Tack också för den superbraiga boken vi fick med oss. Har varit totalt osocial i några dagar nu då jag legat vid poolen, och så snart tillfälle getts, och läst. Så här kommer resans boktips! Skumtimmen av Johan Theorin. Det är en kriminalroman som utspelar sig på Öland. Kunde inte släppa den då jag börjat, precis som du sa. Nu tar George över boken så kanske kan vi lämna den vidare till en svensk familj i Bogotá sen.

I gårdagens inlägg glömde jag skriva att det var precis 8 år sedan jag fick samtalet om att Kevin väntade på oss i Colombia. Vilket samtal det var, jag kommer aldrig någonsin att glömma det! Det var då världen slutade att snurra för ett tag.

Hoppas att ni alla har haft en trevlig påskafton!

Kram kram

Händelserik dag, på sätt och vis.

Så här gör man bara på hotell barn!

Elias blir modigare och modigare i den stora poolen.

Efter en natt med ösregn så sprack det upp då vi åt frukost. Halv tio skulle alla familjer, utom vi, åka till sockerrörsmuseet. Vi var där för två veckor sedan och ville njuta av solen och poolen istället. Vi hade det underbart! Igår och idag har det varit nästan biltomt på gatorna, folk är iväg och hälsar på släktingar och vänner eller har rest på semester. Jätteskönt att höra fåglarna kvittra utan att bilar/bussar/lastbilar åka förbi. Det var ett väldigt sorl från människor också och vi tänkte att det kanske var en marsch av något slag så vi höll utkik, det gick fler folk förbi än vad det brukar men inte så att de skulle höras så mycket. Men när det började prassla och knaka i träd och buskar utanför hotellets höga mur så blev vi lite fundersamma. Helt plötsligt ser vi huvuden sticka upp ovanför muren, och en kille hoppar över! Han hoppade dock snabbt tillbaka. Sen kom en vakt, senare polis efter polis och tittade, vakterna som står vid grinden kallade in deras chef som kom och tittade, de hade batonger i händerna och det brukar de inte ha. Beväpnade med pistol är de alltid. Enrique stod vid grinden och vaktade. Den har två grindar; en för personer som ska in och ut, den har en hasp -  nu låstes den med hänglåset. Den andra grinden är för bilar och den låses alltid med kedja och hänglås. Vi blev väldigt fundersamma när vi blev utelåsta, en vaktmästare låste grindarna som går från poolen och in i hotellet. Den låstes dock upp igen när en polis ville titta. George passade på att prata med Enrique vid grinden. Människorna går upp på det höga berget som är bakom (dock långt bakom), för er som varit här så är det berget med de tre korsen och alla master. Då går dit för att vara närmre Gud. Där sker dock både rån och mord en sån här dag berättade Enrique. Alla går inte dit för att komma nära Gud alltså. De som går upp tillbringar hela dagen där, både barnfamiljer, äldre och ungdomar går dit. Så sorgligt att det ska vara så här. Hotellet har larm och det testades också några gånger så att det funkar. Det gjorde det så vi, och ni, kan sova lugnt. Vi känner oss väldigt trygga och litar på Enrique och hans personal helt och fullt.

Idag luktade det kyckling innan lunch, och det var kyckling med wokade grönsaker och spaghetti efter en sparrissoppa till förrätt. Efterrätten bestod av ris a´la malta (!). Enrique kom förstås förbi och frågade om allt var bra och frågade så klart om barnen ville ha glass. "SI" svarade Kevin snabbt. Han kan vad glass heter på både engelska och spanska. Ut kommer Enrique med varsin stor bit glasstårta; jordgubbsglass, -sylt, vaniljglass, chokladglass och -sås. MUMS! Ut skriver jag för Lupe, vår servitris kom och frågade om vi ville äta vid poolen. Det ville vi. Malin: vi var kloka nog att välja bordet som stod i skuggan. ;-)



Lunch vid poolen.

Vi stannade vid poolen ända till halv fem. Då gick vi upp och fikade och blandade till lite såpbubblor. Det blev succé bland barnen, egna och andras, när det blev så stora bubblor. Det var Felipes present på "Felipedagen" som nu invigdes. Föräldrarna pratade och barnen lekte. Härligt seneftermiddag på Steins parkering. Till middag serverades först vaktelägg på salladsbädd, stekt fisk med potatis, guacamole och tomat- och löksallad. Till dessert var det en colombiansk specialitet: inlagda fikon med karamellkräm. Enrique erbjöd glass - och det blev det. Det andra är rätt gott men så sött.

Vi hade tänkt att ta  en promenad då det var så lite trafik, men igår slog jag i lilltån i sängbenet så foten är svullen och blå-röd. Det är inte så behagligt att promenera om man säger så. Typiskt att det skedde just nu.

Hmm, de är nog rätt okej ändå.



G L A D    P Å S K ! !
Kram från Gustafssons