HEMMA!!

Men åh, så trevligt att vara saknade!! Här kommer nu ett sista inlägg i denna blogg. Känner redan att tiden inte finns till för att fortsätta. ;-) Vi har fullt upp, hade kommit ifrån det här med att springa efter barn... Det kommer att bli tomt, men jag hoppas att de colombiafamiljer som väntar på sina barn snart ska få besked om vem de väntar på. Vilken dag det blir! Nu lämnar jag över bloggandet till er och håller tummarna!!

Vi vill säga ett stort, stort tack för att ni velat följa vår resa till vår tredje prins, för alla kommentarer, mail, samtal och kort vi fått. TACK för att ni delar vår glädje, den blir ju så mycket större då.

                                                            

                                                           Kramar från Lisa och George


Glad resenär.

På väg till El dorado, flygplatsen.

Vi hade en helt fantastiskt smidig hemresa. Det kunde inte gått bättre! Kevin var så suverän på att passa både Elias, Felipe och bagage. Tacksamma över att han ställde upp så bra! Han passade Elias hela förmiddagen då vi packade. Vi ville inte att Elias skulle vara med då eftersom han blev så orolig i Cali. Vi åkte till flygplatsen i en stor och fin minibuss efter lunch, i god tid innan flyget skulle gå. Vinkades adjö av våra nya vänner från Stockholm. Vi fick hjälp med bagaget in och där var nästan ingen kö alls till incheckningen, det var vi glada för. Tjejen i disken undrade nog lite hur vi tänkte angående bagagevikten, hon påminde nämligen om att man bara fick ha ett bagage á 23 kg. Våra fem väskor höll sig inte alla inom viktgränsen; en vägde 28 kg en annan 26 kg. Vi knödde bara ner så mycket det gick i väskorna. George förklarade att vi hade specialbiljetter men hon såg inte övertygad ut så hon fick gå vidare och fråga någon annan. Jo då, det fick vi visst konstaterade hon. Skönt. Vi kom till emigration och där flöt det inte smmidigt längre. Du milde tid vad de granskade passen, pappren och jämförde! Stod nog där i 40 minuter. Det tyckte barnen var mindre roligt. Något som däremot var roligt var att Luca och Yoseline med mamma och pappa kom där och skulle med samma flyg. Det var nästan två veckor sedan vi sa hejdå till dem i Cali då de reste till Bogota. Det var något papper som hade strulat för dem.

Mot Paris!

 Kvart i fem var det boarding, barnfamiljer och äldre går först, det var smidigt. Vi hamnade som på en rad, två platser vi fönstret och tre på andra sidan gången. Planet var nästan fullt men som tur var så var det en plats ledigt ytterst på raden bakom så Kevin kunde ligga på två säten och sova, Felipe sov på ett säte i alla möjliga ställningar. Kände lite med mannen som satt bredvid men han verkade inte brys ig det minsta. Elias slocknade så snart vi kommit i luften. En timme senare var det mat så då väckte jag honom, med lite tvekan. Tänk om "powernapen" gjort susen så att han inte sover mer, men det gjorde han en timme senare. Han åt med god aptit, nuggets med pommes, festis samt en liiiten delikatessyoghurt. Felipe somnade han med efter maten, men han ålade runt och somnade mitt i. Se bild. Kevin hade fullt upp med tvn och alla spel och filmer som fanns. Sov sen gott hela natten, ja tills kl 02.00 colombiansk tid, då lamporna tändes och det var dags för frukost (!). Barnen var rätt svåra att väcka då. George och jag sov ingenting för Elias snurrade runt på sin plats bredvid min och Felipe på sin. Att han kunde sova i dessa omöjliga ställningar han fick till, försökte få honom i hyfsat bra sovläge ett antal gånger. Elias var på strålande humör när han vaknat, åt med god aptit medan Kevin och Felipe inte var riktigt sugna på frukost, inte ens på croissanten de fick.

Mot Göteborg.

I Paris hade vi gott om tid för att byta, vi trodde på en timme och tjugo minuter, vilket visade sig vara två timmar och tio minuter. Planet kom en timme tidigare än vad som angivits. Bra det för då slapp vi stressa då planet var 15 minuter försenat. Vi hade tänkt fräscha till oss lite men deosarna kastades vid scanningen av handbagaget. Konstigt att de går igenom i Colombia men inte i Frankrike? Perfekt med en parfymbutik med prover. ;-) Planet från Paris till Göteborg var nästan tomt - så skönt! Barnen tuppade av direkt och George fick sig en liten slummer han med. Jag pimplade kaffe. Så underbart det var att se att vi närmade oss landvetter, det är en härlig känsla att landa på svensk mark med sitt barn. Att sen gå ut och möta alla som väntade på just oss, det är sån glädje! TUSEN TACK FÖR ATT NI KOM!! Ryser när jag tänker på det, det var 24 stycken; föräldrar, syskon, svägerskor, svåger barnens kusiner och en kär vän. Vi är så glada för att ni kom och mötte oss och för att ni delar vår glädje över våra barn. Barnen blev så glada för att ni var där och för presenterna de fick. Vägen hem från landvetter fick jag nypa mig i armen för -  det sitter TRE barn i baksätet!! De är våra allihop! Älskade barn. För tre är sedan just den här dagen, just den här tiden stod ni där också. Då för att välkomna hem Felipe.

Hemma möttes vi av att flaggorna var hissade, den svenska och den colombianska. Ballonger, serpentiner och välkommen hem skyltar, våra kära grannar, blomma på trappan, blommor och presenter inne, färdig middag i kylen, påfyllt kylskåp, frukt, salta pinnar, nygräddad paj, teckningar - ja fullt av överraskningar. TUSEN TACK farmor och farfar, mormor, Linda och Mats, Jim och Jacob! Vi kände oss så välkomna hem. Kevin hann bara in och öppna ett paket han fått innan han drog på sig fotbollskläderna och stack i väg på fotbollsträning. Mormor, farmor och farfar kom för att fika med oss, det var så mysigt att ni ville komma. .

När Elias gick in i huset för första gången så gick han in, tittade och pladdrade på. Väl uppe på övervåningen så började han leka direkt. (På övervåningen finns sovrummen och alla leksaker). Han öppnade sina fina presenter och var glad och sprallig. Så skönt att se honom, inte alls osäker trots att det var nytt för honom. Strax efter tio var det läge att krypa i säng, Elias somnade direkt i vår säng och sov i 14h. Vi andra var inte långt efter. Vi vaknade först då det knackade på dörren strax innan tolv och då fick vi väcka barnen. Vi hade en förhoppning om att kunna vända dygnet rätt snabbt och kunde väl aldrig ana att alla skulle sova så länge!? Dagen tillbringades hemma. Den blev väldigt kort av någon anledning... Kevin och Felipe var i väg och lekte med kompisar, Kevin såg vi bara till då vi skulle äta. De var så nöjda över att äntligen få leka med sina kompisar igen. Elias lekte ute större delen av dagen, hur nöjd som helst. 

Äntligen är vi kompletta, Elias - det var du som var vår saknade pusselbit! Vi är nu en hel familj. Vi är så glada och tacksamma att det var just du som skulle komma till vår familj! Vi är evigt tacksamma för de gåvor vi har fått. Vi älskar dig, Kevin och Felipe så mycket.   

Älskade lille Elias - välkommen hem!

                                                                                              Mamma och pappa

Crepes and waffles & parque 93

Halifax "lånedator" utanför matsalen.

Filmtajm med kompisarna, säkert Alvin och gänget.

parque 93



Armgång tränade Kevin flitigt på även 2008.

Mmmm...

Elias glass.

Kevins crêpes. Inte helt fel va!?

Gott och med mycket trevligt sällskap.

Foton från marknaden Usaquén.

De är våra alla tre!!

Lunch med familjen Zackrisson från Rörö.

Usaquén, en stadsdel i Bogotá.

Lite småläskigt var det allt.



Sista dagen i Bogota

Tidigt imorse ringde George till svenska ambassaden for att hora om Elias pass var klart. Det var det inte men hon (!) sa att om George kom kl 11 sa kanske hon skulle hinna gora det mellan 11-12. Kanske? Nar George kom tillbaka med det rosa provisoriska passet sa kan man ju undra vad det ar som kan ta san tid. Det personnummer som Elias fick galler bara under hemresan, sen far han ett nytt. Det personnummer som star i passet ar 081091-XXXX, 91?! Han ar fodd 31 oktober... Ja ja, dyrt som skam och krangligt, men nu kommer vi hem iaf. Passet ar handskrivet sa det kan ju inte ta san tid att fixa? Vi har skrivit ut var bokning sa nu ar det bara packningen kvar. Den fixar vi imorgon medan Elias leker dar nere sa hoppas vi att han inte blir sa orolig.

Under formiddagen sa lekte barnen med Julieth och paula samt tva norska tjejer. Elias hangde pa med sin lilla dockvagn som han kor runt med hela tiden. Kevin gjorde laxan for sista gangen under denna resa. Han har kampat pa bra men det ska nog bli skont att ga till skolan och gora jobbet dar. Vi far se om han kommer att ga till skolan pa fredag, beror pa hur snabbt han kan stalla om dygnet.  Efter lunch kikade barnen pa film med tjejerna, George gick till frisoren och blev klippt. Hela 8000 col pesos kostade det, det ar ca 25 kr... Hur kan de klara sig pa den lonen? Det blev helt ok. Jag funderar over att ga dit imorgon och fa haret tvattat och fonat. Men vi far se om tiden racker till det. Kl 14 blir vi hamtade for att aka till flygplatsen. 17.35 lamnar vi Colombia for denna gang, tre prinsar rika. Det kommer att bli valdigt kanslosamt att ga igenom emigration. Tyckte det var tufft att lamna Cali, men det ar tufft att lamna Colombia och ta Elias fran hans fodelseland, kultur, miljo, sprak... Hoppas att alla papper ar iordning sa vi kan lamna Colombia, komma igenom kontrollen i Paris for att landa pa landvetter pa onsdag halv tre.

Ni som vill och kan ar valkomna att mota oss pa landvetter, vi blir valdigt glada for det! Vi vill sa garna visa upp var prins for er. Vi har kommit en liten bit i anknytningsprocessen med Elias, sa vi ber er att inte ta upp honom, krama honom eller sa. Han har en lang bit kvar tills vi kanner att han ar helt anknyten till oss, just nu kan han ta vem som helst i handen och ga ivag utan vidare funderingar, det ar inte bra alls. Vi kommer inte att ta emot besok hemma hos oss pa ett tag. Elias behover lugn och ro for att finna sig tillratta i sitt hem, kanna trygghet att det bara ar vi dar (forutom en del kompisar till barnen da, aven om vi kommer att halla det lite begransat  inomhus). Han har bott pa barnhem och pa hotell med massor av andra barn och vuxna, det har varit hans vardag fram tills nu. Han har ingen aning om vad ett hem ar eller vad en familj ar. Ring garna och kolla hur laget ar om ni funderar pa att besoka oss. Vid vara tva tidigare adoptioner sa har inte alla horsammat var onskan sa snalla ni, om det ar nagon som pratar om att besoka oss, vill ni vara goa och be dem att ringa forst? Tack for hjalpen!! Vara familjer och narmsta vanner har varit toppen pa detta sa det galler inte dem, utan de som inte star oss sa nara. Pa landvetter sa kanner vi att det inte spelar nagon roll om det ar manga som vill traffa oss. Vi ar inte hemma hos oss och efter en lang resa med andra manniskor sa sa tror vi inte det har nagon betydelse. Sen kommer vi att, i den man det ar mojligt med tva storasyskon, att halla oss for oss sjalva.

Efter lunch ringde Lennart och Frida och undrade om vi ville traffas, det ville vi. Vi bestamde traff i park 93 for att leka en stund och sen skulle vi fika pa Crepes and Waffles. Du milde vilken god fika!! Det blev en favorit i repris for George och mig, en vaffla med nutella, glass, gradde och choklad med en latte till. Mmmm! kevin tog en crepes med glass, gradde,  jordgubbar och bjornbar, Felipe en vaffla med glass, gradde jordgubbssylt och jordubbar, Elias fick en glass med gradde, kex, choklad, tuggummistrossel. Den sag ut som en rolig gubbe. tre stora sprite till. Totalt gick det pa 180 kr. Sa billigt. Lunchen var ingen hit idag sa det passade bra med ett stabbigt mellanmal. Lunchen bestod av ris, stekt banan, sma illroda korvar och kikartor. Vi var val inte direkt hungriga till middagen om man sager sa. Sen kikade barnen pa Scooby doo tillsammans med de andra barnen pa hotellet medan George och jag satt i finrummet och pratade med nagra goa vuxna. Harlig sista kvall i Colombia -  for denna gang. ;-)

Stora kramar fran oss

Datorkrasch!!!

Bu hu huuu! Min *host* dator har kraschat. Skriver fran Halifax dator sa darfor finns inga prickar/ringar over bokstaverna. Jag kommer inte att kunna lagga upp nagra bilder darav. Alltsa blir det en urtrist blogg. Sorry!!

Igar kvall skrev jag ett inlagg och da borjade det aska, rejalt. Tom agaren till Halifax hade aldrig varit med om nagot liknande. Vid ett tillfalle slog blixten ner alldeles bredvid, du milde vilken small! Det var som en explosion. Jag for upp ur sangen. barnen sov over hela ovadret som tur var.

Idag har vi varit pa marknaden i Usaquen. Usaquen ar en stadsdel kan man saga. Det var en jattestor marknad med allt mojligt, fullt med stand overallt. Vi kopte lite presenter, sen blev det en massa grejer till mig: smycken, vaskor, kuddfodral med mola-teknik bla. :-D Barnen fick lite smasaker sa de var nojda aven om de tyckte det var lite for lange att ga runt. Barnen lade pengar i sma lador som stod framfor personer som klatt ut sig, da rorde de pa sig. Lite laskigt var det allt. Lennart, Frida och barnen var vara guider. ;-) De har varit dar nagra ganger tidigare. Vi at mat pa en restaurang, ingen lugn och ro alls, det var fullsmockat. Anda fick vi var mat superfort. Servitorerna och kockarna slet som djur. Vi stannade anda till halv fyra da vi borjade komma nagra droppar komma, dags att skynda sig for att fa tag i en taxi. Borjar det regna sa ar det nastan omojligt att fa tag i en taxi. Vi kom hem och barnen for ivag och lekte med Julieth och Paula. Saa glada. Lika glada blir nog personalen och ovriga gaster nar vi reser... De hors om man sager sa. Halifax ar ju ett perfekt stalle att leka jage pa. De har sa roligt sa lite trakigt ar det allt att aka hem. Men det ska bli gott att komma hem, ser val inte fram emot sjalva flygresan, den ar i langsta laget.

Igar nar vi kom tillbaka fran jaime Duque sa stod var vagn sa fint har. Han ar toppen Enrique! Han hade tagit med den pa flyget och nar taxin slappt av honom pa sitt hotell sa shotellet). Han had ringt och sokt oss igar och idag men vi var inte har da. han undrade var vi holl hus. Sa omtanksam. det  var en frojd att kora var vagn, de gamla kvarlamnade vagnarna blev nog kvarlamnade av en anledning. ur kassa. Asa: Den trasiga vagnen du pratade om hade nog redan hamnat pa tippen.

Imorgon ska vi kolla med ambassaden om passet ar klart. Vi tankte ta en tur till en park som ligger i narheten som vi inte varit vid tidigare. Vi maste ocksa dricka kaffe pa Juan Valdez och fika pa crepes and waffles. Annars ar vi nog ratt klara. Barnen vill bara leka med Paula och Julieth sa vi far se om vi far lockat med dem.

Stora kramar fran oss fem (!)