Ändring av planer

George och jag har funderat över om vi ska byta till privata barnhemmen för att stå i kö för ett sn-barn, ett barn med special needs. VI funderade över detta när vi skulle ansöka om syskon men valde då att söka via ICBF igen. Ska vi få barn innan vi blir för gamla så  får vi göra så här har vi kommit fram till. Jag har mailat och ringt AC i omgångar för att meddela vårt beslut, men det innebar att nya beslut skulle fattas. Vilka sn kan vi tänka oss? Inte helt lätt det där att vara med och styra. Vi kan tänka oss det mesta men funderar just nu över HIV, hjärtfel, hepatit A och B. Kan det fungera för vår familj där vi lever och bor? Hur som helst så hoppas vi att det ska gå lite snabbare än att stå kvar i ICBFs långsamma kö. Nu har snart 7 månader gått utan ett godkännande. Inte kul. Nu kan vi stå kvar i ICBFs kö men våra handlingar flyttas till det barnhem som har ett barn åt oss, när de har godkänt oss för just det barnet. Känns lite hisnande, det kan ju faktiskt gå riktigt fort nu. :-)

Mail från AC

Det kom ett mail från Annelie, vår kontakt på AC den 15 september:

"Hej!

Igår först var Pilar på möte på ICBF, det hade blivit uppskjutet.
Hon fick veta att er ansökan ännu inte granskats klart och att ni därför inte blivit godkända ännu.
Hon kommenterar att ICBF är långsamma…

Så det är väl bara att fortsätta att vänta helt enkelt.

När vi får någon information om ert ärende hör vi av oss!

Med vänlig hälsning

Anneli Bonells Björklund"

Nu är det inte roligt, vår väntan har ju inte ens börjat. Inte en dag har gått på de 3-4 åren som väntetiden är idag. Vem vet hur det ser ut om ett, två eller tre år? Väntetiden kommer med all sannolikhet bli längre och längre. Det innebär att vi blir äldre och äldre... Mailade Annelie igen om att ev byta till de privata barnhemmen. De godkänner inte per automatik tvåbarnsfamiljer utan man får skicka en förfrågan och kommer i så fall ifråga för ett barn med sn, special needs, av något slag. Kan vara LKG, hjärtfel, klumpfot mm. Annelie vidarebefodrade våra frågor till ACs landasvariga för Colomiba, Anna Taxell. Här är hennes svar:

"Hej Lisa och Georg,

Jag förstår verkligen att det känns jobbigt, det är verkligen otroligt segt på ICBF. Det tar lång tid att bli godkänd, väntetiderna är väldigt svåröverskådliga och jag kan inte riktigt se vad de tänker göra för att få ordning på det hela. Jag reser till Colombia i mitten av oktober och kommer som vanligt att ha ett möte på ICBF och hoppas på att de kan ge mig lite mer information om läget då.

Vi har i år flyttat över tre familjer från ICBF till privata barnhemmen och det har varit för barn som barnhemmen bett oss söka familj till. Enklast är att ni pratar med er rådgivare (adoptionskonsulent) om hur ni tänker kring barn med särskilda behov så vi vet vilka barn vi i så fall kan fråga er om. Om ni skulle vara intresserade av ett specifikt barn presenterar vi er för barnhemmet och ni blir ”förhands”-godkända, därefter begär man att era handlingar skall flyttas från ICBF till barnhemmet och då kan den officiella placeringen göras.  Ni står alltså kvar på ICBF tills dess ni blir godkända av ett barnhem för ett specifikt barn. Vi gör endast en notering här hos oss att ni vill bli tillfrågade när vi får förfrågan om att placera ett barn från något av barnhemmen.  

Hälsningar

Anna"

Så på måndag ringer jag Annelie och hoppas att hon kan informera lite mer om sn så vi vet vad vi kan ta ställning till. VI känner väl både George och jag att vi helst inte vill ta ställning till olika sn, det ligger inte i våra händer att välja, vi får ju göra ett aktivt val. Känns inte helt lätt.

SUCKSUCKSUCKSUCK...

Ja, då har det gått sex, SEX!!! månader sedan våra handlingar gick iväg till Colombia. Vad har hänt sedan dess? INGENTING!!! Jag har mailat AC och frågat om vårt godkännande som borde ha kommit för flera månader sedan. Tre-fyra månader ska det ta att bli godkänd. AC hade inte hört något men kanske hade det kommitnågot besked under semestrarna som Annelie inte visste. Hon skulle återkomma då alla var tillbaka efter semestrarna. Jag mailade igen och föreslog att hon skulle maila Pilar i Bogota som är AC representant i Colombia. Jo, det skulle hon göra. Fick jag något besked? Nej. Jag mailar Annelie AC igen och får då svar att Pilar skulle till ICBF några veckor senare för ett möte och se hur de svenska familjerna ligger till. I tisdags var mötet. Har jag hört något? Nej. Mailar och får veta att Annelie har semester. Blä för att inte veta om vi står i kö eller om vår väntan inte ens har börjat för att få ett småsyskon.  GAH!

Annars så finns det två syskon trios på ACs sida, som söker familj. De är såå fina!