HEMMA!!

Men åh, så trevligt att vara saknade!! Här kommer nu ett sista inlägg i denna blogg. Känner redan att tiden inte finns till för att fortsätta. ;-) Vi har fullt upp, hade kommit ifrån det här med att springa efter barn... Det kommer att bli tomt, men jag hoppas att de colombiafamiljer som väntar på sina barn snart ska få besked om vem de väntar på. Vilken dag det blir! Nu lämnar jag över bloggandet till er och håller tummarna!!

Vi vill säga ett stort, stort tack för att ni velat följa vår resa till vår tredje prins, för alla kommentarer, mail, samtal och kort vi fått. TACK för att ni delar vår glädje, den blir ju så mycket större då.

                                                            

                                                           Kramar från Lisa och George


Glad resenär.

På väg till El dorado, flygplatsen.

Vi hade en helt fantastiskt smidig hemresa. Det kunde inte gått bättre! Kevin var så suverän på att passa både Elias, Felipe och bagage. Tacksamma över att han ställde upp så bra! Han passade Elias hela förmiddagen då vi packade. Vi ville inte att Elias skulle vara med då eftersom han blev så orolig i Cali. Vi åkte till flygplatsen i en stor och fin minibuss efter lunch, i god tid innan flyget skulle gå. Vinkades adjö av våra nya vänner från Stockholm. Vi fick hjälp med bagaget in och där var nästan ingen kö alls till incheckningen, det var vi glada för. Tjejen i disken undrade nog lite hur vi tänkte angående bagagevikten, hon påminde nämligen om att man bara fick ha ett bagage á 23 kg. Våra fem väskor höll sig inte alla inom viktgränsen; en vägde 28 kg en annan 26 kg. Vi knödde bara ner så mycket det gick i väskorna. George förklarade att vi hade specialbiljetter men hon såg inte övertygad ut så hon fick gå vidare och fråga någon annan. Jo då, det fick vi visst konstaterade hon. Skönt. Vi kom till emigration och där flöt det inte smmidigt längre. Du milde tid vad de granskade passen, pappren och jämförde! Stod nog där i 40 minuter. Det tyckte barnen var mindre roligt. Något som däremot var roligt var att Luca och Yoseline med mamma och pappa kom där och skulle med samma flyg. Det var nästan två veckor sedan vi sa hejdå till dem i Cali då de reste till Bogota. Det var något papper som hade strulat för dem.

Mot Paris!

 Kvart i fem var det boarding, barnfamiljer och äldre går först, det var smidigt. Vi hamnade som på en rad, två platser vi fönstret och tre på andra sidan gången. Planet var nästan fullt men som tur var så var det en plats ledigt ytterst på raden bakom så Kevin kunde ligga på två säten och sova, Felipe sov på ett säte i alla möjliga ställningar. Kände lite med mannen som satt bredvid men han verkade inte brys ig det minsta. Elias slocknade så snart vi kommit i luften. En timme senare var det mat så då väckte jag honom, med lite tvekan. Tänk om "powernapen" gjort susen så att han inte sover mer, men det gjorde han en timme senare. Han åt med god aptit, nuggets med pommes, festis samt en liiiten delikatessyoghurt. Felipe somnade han med efter maten, men han ålade runt och somnade mitt i. Se bild. Kevin hade fullt upp med tvn och alla spel och filmer som fanns. Sov sen gott hela natten, ja tills kl 02.00 colombiansk tid, då lamporna tändes och det var dags för frukost (!). Barnen var rätt svåra att väcka då. George och jag sov ingenting för Elias snurrade runt på sin plats bredvid min och Felipe på sin. Att han kunde sova i dessa omöjliga ställningar han fick till, försökte få honom i hyfsat bra sovläge ett antal gånger. Elias var på strålande humör när han vaknat, åt med god aptit medan Kevin och Felipe inte var riktigt sugna på frukost, inte ens på croissanten de fick.

Mot Göteborg.

I Paris hade vi gott om tid för att byta, vi trodde på en timme och tjugo minuter, vilket visade sig vara två timmar och tio minuter. Planet kom en timme tidigare än vad som angivits. Bra det för då slapp vi stressa då planet var 15 minuter försenat. Vi hade tänkt fräscha till oss lite men deosarna kastades vid scanningen av handbagaget. Konstigt att de går igenom i Colombia men inte i Frankrike? Perfekt med en parfymbutik med prover. ;-) Planet från Paris till Göteborg var nästan tomt - så skönt! Barnen tuppade av direkt och George fick sig en liten slummer han med. Jag pimplade kaffe. Så underbart det var att se att vi närmade oss landvetter, det är en härlig känsla att landa på svensk mark med sitt barn. Att sen gå ut och möta alla som väntade på just oss, det är sån glädje! TUSEN TACK FÖR ATT NI KOM!! Ryser när jag tänker på det, det var 24 stycken; föräldrar, syskon, svägerskor, svåger barnens kusiner och en kär vän. Vi är så glada för att ni kom och mötte oss och för att ni delar vår glädje över våra barn. Barnen blev så glada för att ni var där och för presenterna de fick. Vägen hem från landvetter fick jag nypa mig i armen för -  det sitter TRE barn i baksätet!! De är våra allihop! Älskade barn. För tre är sedan just den här dagen, just den här tiden stod ni där också. Då för att välkomna hem Felipe.

Hemma möttes vi av att flaggorna var hissade, den svenska och den colombianska. Ballonger, serpentiner och välkommen hem skyltar, våra kära grannar, blomma på trappan, blommor och presenter inne, färdig middag i kylen, påfyllt kylskåp, frukt, salta pinnar, nygräddad paj, teckningar - ja fullt av överraskningar. TUSEN TACK farmor och farfar, mormor, Linda och Mats, Jim och Jacob! Vi kände oss så välkomna hem. Kevin hann bara in och öppna ett paket han fått innan han drog på sig fotbollskläderna och stack i väg på fotbollsträning. Mormor, farmor och farfar kom för att fika med oss, det var så mysigt att ni ville komma. .

När Elias gick in i huset för första gången så gick han in, tittade och pladdrade på. Väl uppe på övervåningen så började han leka direkt. (På övervåningen finns sovrummen och alla leksaker). Han öppnade sina fina presenter och var glad och sprallig. Så skönt att se honom, inte alls osäker trots att det var nytt för honom. Strax efter tio var det läge att krypa i säng, Elias somnade direkt i vår säng och sov i 14h. Vi andra var inte långt efter. Vi vaknade först då det knackade på dörren strax innan tolv och då fick vi väcka barnen. Vi hade en förhoppning om att kunna vända dygnet rätt snabbt och kunde väl aldrig ana att alla skulle sova så länge!? Dagen tillbringades hemma. Den blev väldigt kort av någon anledning... Kevin och Felipe var i väg och lekte med kompisar, Kevin såg vi bara till då vi skulle äta. De var så nöjda över att äntligen få leka med sina kompisar igen. Elias lekte ute större delen av dagen, hur nöjd som helst. 

Äntligen är vi kompletta, Elias - det var du som var vår saknade pusselbit! Vi är nu en hel familj. Vi är så glada och tacksamma att det var just du som skulle komma till vår familj! Vi är evigt tacksamma för de gåvor vi har fått. Vi älskar dig, Kevin och Felipe så mycket.   

Älskade lille Elias - välkommen hem!

                                                                                              Mamma och pappa